Eller ja… Rubriken kanske överdriver lummigheten lite, men granen Vic har i alla fall fått stöd i sin träighet av aprikosträdet Nanzy. Han har förtjust hörts ropa efter henne om förmiddagarna ett tag och de ter redan vända löv och barr mycket kärvänligt mot varandra. Även jag föll pladask för’na på Lisebergs trädgårdsdagar förra helgen. Jag har blivit lovad fina blommor, frukt i höst och att det ska överleva vintern om jag pysslar lite med isoleringen. Så fint med något som redan håller lite höjd också.

Jag fick en oreganoplanta med nämnvärd historik av en god vän. Det var visst så att en lillasyster köpte en liten ettårig oreganoplanta som hon intet ont anande satte i familjens trädgårdsland. Den visade sig inte vara det minsta ettårig utan ockuperar efter ett par år av attacker från familjens sida en försvarlig kvadratmeter av köksträdgården. (Sannorlikt också till familjens glädje) Eftersom jag odlar i krukor är jag inte farligt rädd för att plantan jag fått från denna ihärdiga perenn ska växa på basilikans bekostnad, utan ser med glädje fram emot färsk oregano framöver. Visst är det underbart när naturen tar för sig på människans bekostnad! Jag gillar duvor av liknande skäl. Trevlig helg!

Nog kan man utifrån ett frös storlek få en föraning om hur stort det första uppkomna kommer att vara, men jag förundras ändå av hur olika kraftfullt olika växter beter sig. På bilden syns balkongplanteringens baddare och dess minsting. De ståtliga pumpaplantorna är 3 veckor unga och står bredvid de 2 månader gamla smultronplantorna.

Dock har pumporna blitt lite svedda om bladen häromdagen tror jag, eller misstar jag mig? Kan det vara så att de tappert skuggat några små som stått bakom i den starka eftermiddagssolen? Jag undrar, men är stolt; Är man stor måste man vara snäll!

Den lilla skrumpna mossbiten kom som av en händelse med hem från fjällen i somras. Jag och Brage vårdade den ömt på ett kargt plåtlock ute på gamla balkongen under hösten (nog är väl fjällen också karja) och stoppade in den i frysen när den började bli mörkt om kvällarna. När det kändes som att det snart skulle börja smälta på nya balkongen grävde vi ner den i snön där. Vi har gjort vårt bästa för att apa efter vår syn på fjällmiljön och är hyfsat mycket besvikna på att den ser såhär hopskrumpen ut i april. Jag hoppas att den ska trivas lite grand i alla fall bredvid påskliljan vad det lider. Hoppet ska inte överge Idun och Idun ska inte överge mossan!

Ingen behöver truga för att få mig med till en sommarstuga. Jo, det var så sant. Jag skulle alldeles hemskt gärna vilja ha en riktig rabatt i en riktig trädgård vid en riktig liten stuga ibland. Där skulle jag också plantera gräslök och persilja rätt ner i backen. Mmmmm…

Finfina små hus och ängar fanns det att fantisera om på vägen ner till sjön och en aldrig så liten gran som fick följa med hem till balkongen. (Den hade helt säkert inte klarat sig där den stod så olämpligt) Sicken tur att man trivs så bra hemma också.

Jag planterade ”Sommarblommor” i en fin korg för drygt en vecka sen efter att ha läst på påsen att april inte är för tidigt. Jag är ändå överrumplad över att det redan grott flera stycken. Titta noga så går det att se dem på bilden. Min plan är att så en rad varannan vecka i korgen så att det kan blommar längre sen.

Nu känner jag mig väldigt inspirerad att försöka komma igång med krasse och ringblommor också. Det känns inte som att det är så somrigt ännu bara. Men oerfaren som jag är ska jag kanske inte lita alltför mycket på min känsla. Den vita tulpanen blommar fint i bakgrunden. Försiktigt och ihärdigt som om den gett sig den på att klara eventuell nattfrost på torsdag.

Basilikorna (från Willys) som äntligen (efter flera veckor) inte lägre såg ut som om de hellre hade blivit uppätna (nedre bilden) har magrat till oigenkännlighet (övre bilden). Brage: ”Jo, jag sa till Auda (Iduns lillasyster) att hon kunde plocka lite av basilikan till maten. Men jag trodde inte att hon skulle plocka av nästan alla bladen för då hade jag stoppat henne. När jag sen sa till henne att jag bara tänkt att hon skulle toppa den lite ville hon plocka av toppen också, man jag hann ingripa.” . Jag skrattar mest, men ni tror alldeles rätt om ni misstänker att syrran bara kommer att få plocka under uppsyn framöver.

Fiffig pryl som man har till att göra småkrukor av tidningspapper. Tänk, då kan man kanske minska sin plast/oljeförbrukning en liten aning när man slutar med plastsåkrukor. Ni kanske redan kände till den, men det gjorde inte jag förrän nyss. Tydligen kan man plantera med kruka och allt i sin trädgård sen när det är dags. Undrar om det går lika bra i trånga balkongkrukor. Köpte den i besökarbutiken i Botaniska Trädgården (i Göteborg). Jag har sett att man kan beställa den från Runåbergs fröer också (runabergsfroer.se), men jag har inte vågat köpa utan att klämma.

Jag har planterat gräslök, persilja och dill i tidningskrukor som jag tänker ställa ganska skuggigt på balkongen. Jag har redan planterat gräslök, persilja och dill en gång i vår nämligen, men de växte sig alldeles skrangliga och välte i växthuset i köksfönstret. En kollega trodde att de kanske fått för mycket värme och ljus därav val av ny placering.

Jag skulle plantera om mina pelagonsticklingar. Visade sig att två av dem inte hade fått några rötter alls nästan. Jag slängde den sämsta och planterade tillbaka den andra i såjord i lilla växthuset. Två andra sticklingar som jag planterade om för ett par veckor sen (och som hade rötter redan då) är ganska fina tycker jag. Det är de som är på bilderna. Den ena har små knoppar redan. Jag undrar om man borde eller inte borde ta bort knoppar som kommer när blomman är så liten, men jag vill nog hur som helst låta dem vara kvar av ren förtjusning.

Såhär ser det som växer på balkongen ut just nu. Penseerna blommade såklart redan när jag köpte dem, men tro mig när jag säger att många små knoppar slagit ut sen dess. Underligt är att de lite dyrare röda inte nån gång varit lika fina som de blå. Kanske harnån ätit på dem.